Till startsida
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Aktuella disputationer


Vi har följande disputationer på gång

Våren 2018

Fredagen 9 februari

Gunnhildur Gudnadottir - Paediatric sleep-disordered breathing - diagnostics and treatment

Bita Shareghi - Wear and migration in total hip arthroplasty measured with radiostereometric analysis. Methodological aspects and clinical studies

Fredagen 23 februari

Katarina Hallén - Isocapnic hyperventilation in anaesthesia practice. Clinical and experimental studies

Mer om disputationerna se nedan


Gunnhildur Gudnadottir - Paediatric sleep-disordered breathing - diagnostics and treatment

Datum: 2018-02-09
Tid: 09:00 - 11:30
Lokal: Hjärtats aula, Blå stråket 5/Vita stråket 12, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg
Opponent: Professor Diana Berggren Enheten för öron-, näs- och halssjukdomar, Institutionen för klinisk vetenskap Umeå Universitet
Betygsnämnd: Tove Hallböök, Ludger Grote och Sverre Steinsvåg
Huvudhandledare: Johan Hellgren
Bihandledare:  Eva Ellegård

Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för kliniska vetenskaper, avdelningen för öron-, näs- och hals, länk till avhandlingen

Gunnhildur Gudnadottir är överläkare på öron-näs-och halskliniken Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Avhandlingens övergripande syfte har varit att tillföra kunskap rörande diagnostik och behandling av sömnrelaterade andningsstörningar hos barn.

Hälsoproblem och försämrad livskvalitet hos barn som snarkar
Sömnrelaterade andningsbesvär hos barn som snarkningar och andningsuppehåll beror vanligtvis på förstorade halsmandlar och körteln bakom näsan. Dessa kan medföra försämrad sömnkvalitet och en rad olika hälsoproblem samt försämrad livskvalitet.

- Vi har undersökt olika aspekter av utredning och behandling av barn med sömnrelaterade andningsbesvär. Vi har tittat på hur vanligt problemet är i Sverige och hur många barn med symptom som blir utredda. Vi har även gjort en hälsoekonomisk studie där vi undersökt kostnaderna av att föräldrar stannar hemma med sina barn efter operation av halsmandlarna och sett att val av operationsmetod kan påverka dessa kostnader, säger Gunnhildur Gudnadottir.

Att bara ta bort delar av halsmandlarna har flera positiva effekter
- Vi har visat att om man opererar bort en del av halsmandlarna istället för hela, så har barnen minder smärtor efter operationen och återhämtar sig därför snabbare och stannar inte hemma lika länge. Detta har nu blivit en allt vanligare operationsmetod.

I den hälsoekonomiska studien ovan använde man sig av det nationella kvalitetsregistret för tonsilloperation, samt Försäkringskassan avseende tillfällig föräldrapenning för vård av barn. Kostnaderna i form av VAB när hela halsmandlarna opereras bort var 61 procent högre än då enbart delar opereras bort, detta är ytterligare en pusselbit som talar för nyttan av denna operationsmetod.

Kortisonnässpray kan förhindra kirurgi för många
I tredje studien undersöktes nyttan av kortisonnässpraybehandling hos barn med sömnrelaterade andningsbesvär. Där såg man att många barn har stor nytta av sprayen och att man i många fall eventuellt kan undvika kirurgi.

- Vi har sett att många barn med sömnrelaterade andningsstörningar kan behandlas med kortisonnässpray. I dagsläget är halsmandeloperation den vanligaste behandlingen men den medför smärta och viss risk för komplikationer, som exempelvis blödningar. Kortisonnässpray är däremot en ofarlig behandling med minimala biverkningar.

Många väntar för länge med att söka hjälp
Det som förvånat henne mest var att endast 31 procent av de barn som har frekventa snarkningar och andningsuppehåll i sömnen har sökt vård för detta.

- Barn som har så pass stora problem bör bedömas av en läkare som kan ta ställning till om de behöver behandling, säger Gunnhildur Gudnadottir

I media
Hon har fått en hel del uppmärksamhet i media, speciellt i samband med första studien Healthcare provider contact for children with symptoms of sleep-disordered breathing: a population survey, då hon blev intervjuad i GP, TV4 nyheterna, Malou efter tio och SR m.fl.

Text:Susanne Lj Westergren


Bita Shareghi - Wear and migration in total hip arthroplasty measured with radiostereometric analysis. Methodological aspects and clinical studies

Datum: 2018-02-09
Tid: 09:00 - 11:30
Lokal: R-husets aula, Sahlgrenska universitetssjukhuset Mölndal
Opponent: Docent Gunnar Flivik Avdelningen för ortopedi, Skånes universitetssjukhus, Lund
Betygsnämnd: Inger Gjertsson, Tommy Hansson och Maiken Stilling
Huvudhandledare: Johan Kärrholm
Bihandledare: Bengt Eriksson och Ola Rolfson

Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för kliniska vetenskaper,avdelningen för ortopedi , länk till avhandlingen

Bita Shareghi är legitimerad biomedicinsk analytiker och har sedan 1999 jobbat med RSA * (röntgenstereofotogrammetrisk analys) inom ortopedi på Lundberglaboratoriet vid Sahlgrenska universitetssjukhuset. I hennes arbete ingår att analyserar och utvärderar röntgenbilder av patienter som genomgått höft- eller knäproteskirurgi och som ingår i olika kliniska studier.

*RSA är en radiologisk mätmetod med mycket hög upplösning. Den används bland annat för att utvärdera tredimensionella rörelser av höftproteser efter operation. Lundberglaboratoriet är världsledande när det gäller utveckling och användning av RSA-metoden vid höftprotesoperationer.

Allt fler och yngre personer behöver ny höftprotes
Allt fler personer får problem med bland annat höftartros, detta medför att allt fler blir behandlade med olika former av höftproteser (implantat) när den icke-kirurgisk behandling inte längre hjälper. Detta innebär att antalet personer som kommer behöva byta ut delar av en inopererad protes respektive re operera hela höftprotesen också ökar.

- Det pågår en ständig utveckling av proteser, och i takt med att de som behöver höftproteser blir allt yngre och är mer aktiva än gårdagens patienter, ställer detta andra krav på höftproteserna. Genom RSA-metoden kan vi i ett tidigt skede avgöra om en ny protestyp är värd att studera vidare eller inte, säger Bita Shareghi.

Mätningar av implantatens mikrorörelser (migration) redan under de första två åren efter operationen har också visat sig vara av värde för att förutsäga senare kliniska misslyckande på grund av aseptisk lossning** och slitage.

RSA-metoden precisionsmäter mikrorörelser av höftimplantatet
Styrkan i RSA ligger i förmåga att exakt mäta mikrorörelser av implantaten, vilket möjliggör att man kan få fram viktig information baserat på en förhållandevis liten grupp av patienter.

- Jag har studerat olika aspekter av RSA-metoden när det gäller teknikens precision och noggrannhet. Jag har bland annat tittat på möjligheter att ta fram kliniskt relevant information från studier av rörelser i bäckenet över tid, samt mellan liggande och stående positioner. RSA-metoden har använts även i en randomiserad klinisk studie av migration och slitage. Vidare har jag använt metoden för jämförelse av skillnader i utveckling av uppklarningszoner** och migration av protesens ledskål vid användning av två implantat med olika ytbeläggning.

RSA-metoden i kliniska studier kan bidra till bättre resultat i vården
Noggrann bestämning av implantatens fixation har visat sig vara en viktig hörnsten när det gäller utvärdering av nya material som utvecklas för att förbättra en konstgjord leds slitageegenskaper.

- Användning av RSA-metoden i kliniska studier kan här bidra till att förbättra resultaten inom sjukvården, genom att i ett tidigt skede identifiera såväl välfungerande liksom undermåliga implantat. Detta innebär att sämre fungerande implantat kan avvecklas tidigt och innan en stor grupp av patienter hunnit opereras, säger Bita Shareghi.

Liten ordlista **
Aseptisk lossning – Vid aseptisk lossning kan den ena eller båda protesdelarna lossna pga. nötningspartiklar från proteskomponenterna som sprids till omgivande vävnader och orsakar cellulära reaktioner.
Uppklarningszoner - Bennedbrytning runt ledskålen som på röntgenbilder ses som uppklarningszoner.

Text:Susanne Lj Westergren


Katarina Hallén - Isocapnic hyperventilation in anaesthesia practice. Clinical and experimental studies
 

Datum: 2018-02-23
Tid: 09:00 - 11:30
Lokal: Hjärtats aula på Sahlgrenska universitetssjukhuset, Göteborg,
Opponent: Claes Frostell, Institutionen för kliniska vetenskaper, Danderyds sjukhus, Karolinska institutet, Stockholm
Betygsnämnd: Göran Kjeller, Gunilla Islander, Lunds Universitet och Elisabeth Wennberg.
Huvudhandledare: Sophie Lindgren
Bihandledare: Ola Stenqvist och Sven-Erik Ricksten

Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för kliniska vetenskaper, avdelningen för anestesiologi och intensivvård , länk till avhandlingen.

En metod som förkortar uppvakningstiden efter narkos
Katarina Hallén är anestesi –och intensivvårdsläkare på Sahlgrenska Universitetssjukhuset sedan år 2000 och är också vårdenhetsöverläkare på Öron-Näsa-Hals operation (OP 7).

I korthet handlar Katarinas forskning om en vidareutveckling av en snabbväckningsmetod efter narkos, vilken kan påskynda och förbättra vården av patienter efter operativa ingrepp. Metoden, som kallas för isokapnisk hyperventilation (IHV), är känd sedan 1930-talet och innebär att man ger koldioxid (CO2) direkt in i narkosapparatens andningsslangar. Metoden är inte studerad i någon större utsträckning i nutid eftersom den slutade användas när mer moderna och kortverkande narkosgaser kom ut på marknaden på 1980-talet.

- Vi ville utveckla en klinisk enkel metod där narkosläkaren styr andningen och övervakar koldioxidnivåerna i andningsluften med hjälp av den vanliga narkosapparaten och dess övervakningsutrustning. Det var också viktigt att studera att metoden var säker, säger Katarina Hallén.

Metoden som utvecklats tillför nu på ett enkelt sätt koldioxid under väckning, direkt i narkosapparatens slangar.

- Vi har också för första gången räknat ut den exakta mängden koldioxid som behövs när patienterna hyperventileras. Vi har sett att patienterna vaknar dubbelt så snabbt, kommer snabbare ut från operationsavdelningen och är mer vakna och alerta när de anländer till uppvakningsavdelningen, berättar hon.

Resultaten kan förbättra vårdkvaliteten för väldigt många patienter
Varje år genomgår cirka 650 000 patienter narkos eller bedövning i samband med kirurgiska ingrepp i Sverige. En stor del av dessa patienter sövs med narkosgas, en väl beprövad metod som ger ett lättstyrt narkosdjup och effektiv smärtstillning. IHV-metoden innebär att du tillför koldioxid under hyperventilation som där med ökar utsköljningstakten av narkosgasen, men samtidigt motverkar de negativa effekter som annars hyperventilationen orsakar i form av en sänkt koldioxidnivå i blodet.

- I de två första studierna visade det sig att runt 3 procent CO2-koncentration i inandningsluften, motsvarande 150–300 ml CO2/min beroende på kön och vikt, räckte vid väckning med hyperventilation. I de två påföljande studierna prövades IHV-metoden vid väckning av patienter och resultatet blev att tiden till uppvaknande förkortades med 50 procent och tiden till att patienterna kom ut från operationssalen med 30 procent, förklarar Katarina Hallén.

Andra varianter av metoden har prövats framgångsrikt de senaste 10 åren och i flertalet studier visat sig halvera tiden till uppvaknande på operation och förkortar även tiden på uppvakningsavdelning.

- Tyvärr så har befintliga IHV-metoder som är godkända för kliniskt bruk inte fått någon större spridning eftersom man är tvungen att använda extern, specialtillverkad apparatur. En effektivisering av uppvaknandet har stor betydelse för de patienter som sövs och för vårdkvaliteten. Att införa metoden inom sjukvården på bred front skulle öka effektiviteten i den perioperativa vårdkedjan det vill säga, både inför narkosen, under operationen och efter operationen, och potentiellt förbättra vårdkvaliteten för hundratusentals patienter varje år.

Påskyndar säkert och effektivt uppvaknandet
Sammanfattningsvis är IHV ett effektivt sätt att påskynda uppvaknandet efter gasnarkos även när moderna kortverkande narkosmedel används. Det är möjligt att utföra detta på ett säkert sätt via den vanliga narkosapparatens respirator och övervakningsutrustning genom att tillföra en liten mängd koldioxid i inandningsluften i samband med väckning, doserat efter kön och vikt. Fler studier och en mer utbredd klinisk användning behövs för att kunna säkerställa detta.
 

Text Susanne Lj Westergren


Illustration: Pontus Art Production

Information om kommande disputationer

Vill du få liknande information om kommande disputationer anmäl dig till vårt nyhetsbrev genom att skicka ett mail till katarina.olinder@gu.se

Årets avhandling 2016

 

 

 

 

 

 

 

Hela bildspelet kan ses på Akademiliv

Disputationer mm

Till kalendern

Sidansvarig: Susanne Lj Westergren|Sidan uppdaterades: 2018-01-31
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?

Denna text är utskriven från följande webbsida:
http://clinsci.gu.se/Forskning+och+personal/forskning/aktuella-disputationer/
Utskriftsdatum: 2018-02-18